tisdag 21 oktober 2014

Camilla

Har funderat på varför jag skriver om mig och mina celler. Skrev i ett tidigare inlägg att jag inte visste riktigt varför, nu när jag tänkt över det så kom jag fram till att jag inte pratar så mycket om det irl. Ringer inte mina vänner och snackar om det. Jo en, min personliga sjuksköterska, rådgivare och nära vän Camilla. Hon såg till att jag stack in till latsarettet med mitt hematom och då blev inlagd med dropp.
Plötsliga funderingar jag får ja då ställer hon upp. Vet inte om du kikar in här Camilla men du är en ☆ tack för att du finns där för mig när jag behöver dig.

Kram ♡

Inga kommentarer: